Idag röstar riksdagen om en ny flyktingpolitik

Kollegor i finansbranschen

Många utrikesfödda akademiker får inte arbeten som stämmer överens med deras kvalifikationer. Vissa av dessa är ekonomer, och skulle kunna arbeta i framtidens finansbransch.

Igår fick jag ett mejl från UNHCR om att rekordmånga människor är på flykt, 24 personer tvingas lämna sina hem – varje minut. Idag förväntas riksdagen ta beslut om en ny flyktingpolitik. En politik med tillfälliga uppehållstillstånd och begränsad möjlighet till familjeåterförening.

Det finns mycket jag skulle vilja skriva om migrationsförslaget, om innebörden av begränsad familjeåterförening, om barn och mammor som istället för att säkert återförenas med sin familj i Sverige och börja bygga upp ett liv – tvingas följa efter pappor på samma livsfarliga båtfärd över medelhavet. Jag skulle vilja skriva om Amnestys oro över att kvinnor som tvingas på flykt riskerar att utsättas för sexuella övergrepp, våld och människohandel.

Förslaget har mött stor kritik, alla remissinstanser är negativa, det kritiseras för att bryta mot asylrätten, för att vara inhumant, det kritiseras ur ett arbetsmarknadsperspektiv, för att försvåra nyanländas etablering. Jag ska i denna text försöka hålla mig till arbetsmarknaden.

Den nya politiken innebär att du som flyr till Sverige, och får asyl, beviljas ett tillfälligt uppehållstillstånd på tretton månader.

Men sen? Om du har ett arbete beviljas du ett permanent uppehållstillstånd när det tillfälliga löper ut. Då får du stanna. Jobb är det enda sättet att få ett permanent uppehållstillstånd. Knappast incitament för att utbilda sig, ta en praktikplats, skapa ett närverk, hitta rätt arbete. Förslaget skapar incitament för att få ett arbete, första bästa, inte rätt arbete.

Vi opinionsbildar mycket om behovet av utbildning, kompetensutveckling – att anställda ska rustas med rätt kunskaper för att möta framtidens digitala arbetsmarknad. Vem kommer att vilja investera i denna utbildning? Det är inte en särskilt effektiv investering om personen inte får stanna i landet – varken för stat, arbetsgivare eller individ. Tiden är för knapp, det gäller att så snabbt som möjligt få första bästa jobb. Validering, att lära sig svenska, kompletterande utbildning. Det prioriteras bort.

För att inte tala om den osäkerhet, den beroendeposition och den möjlighet som öppnas upp för oseriösa arbetsgivare, även om förslaget kräver löner med kollektivavtalsnivå.

Det är rent ut sagt usel arbetsmarknadspolitik, och går stick i stäv med regeringens paroll om att vi ska ta tillvara kompetensen hos de som kommer till Sverige.” skriver TCOs utredare Åsa Odin Ekman, och jag kan inte annat än hålla med.

Jag får ett ständigt inflöde av rapporter om att den svenska arbetsmarknaden blir allt mer tudelad, att bland personer födda utanför Europa ökar arbetslösheten och utrikesfödda utgör nu mer än hälften av de inskrivna arbetslösa, jag får rapporter om diskriminering och utanförskap, om nyanlända som inte får ett arbete, jag läser om utrikesfödda akademiker som inte får arbeten som stämmer överens med deras kvalifikationer. Vissa av dessa är ekonomer, och skulle kunna arbeta i framtidens finansbransch.

Dagens omröstning i riksdagen kommer knappast göra utsikterna bättre för de som kommer till Sverige och vill arbeta, vill utbilda sig och möta framtiden.

Karin Kristensson, utredare

Be Sociable, Share!

Om Karin Kristensson

Karin Kristensson arbetar som utredare på Finansförbundet där hon arbetat sedan 2014. Hon har tidigare arbetat på Kommunal och skrivit rapporter för de fackliga tankesmedjorna Katalys och Tiden. Här på bloggen skriver hon om kollektivavtalets värde, arbetsmarknads- och jämställdhetsfrågor.
Permalänk

Kommentarer är stängda.