Fackföreningsaktiva har barrikaderat sig vid ILO:s kontor i Santiago. Händelsen bevakades av chilensk massmedia.
Fackföreningsaktiva barrikaderade sig vid ILO:s kontor i Santiago. Händelsen bevakades av chilensk massmedia, bland annat radio.uchile.cl och www.lanacion.cl

CONTRA LA REFORMA LABORAL – ORGANIZAR Y LUCHAR!”. Det är tidig morgon och ett trettiotal fackföreningsaktiva har barrikaderat sig vid ingången till ILO:s (International Labour Organization) kontor på Dag Hammarskjölds gata i Santiago. Fackföreningar måste bevaka att regeringen följer ratificerade ILO-konventioner. Man kan inte alltid lita på att politikerna tar sitt ansvar. Denna morgon vill de uttrycka sin frustration över arbetsmarknadspolitiken i landet.

Som jag har varit inne på i tidigare inlägg så lider fackföreningsrörelsen i Chile fortfarande av de 17 år då landet styrdes av en diktatur. De politiska reformer som militärregimen genomförde – arbetsmarknadspaketet Plan Laboral 1979 – slår än idag hårt mot fackföreningsrörelsen. Trots att demokratiska regeringar har genomfört en del arbetsmarknadsreformer, gäller flera av diktaturens anti-fackliga lagar än idag.  ILO har tidigare kritiserat Chile för inskränkningar på bland annat strejkrätten. Sedan Pinochets Plan Laboral infördes har arbetsgivaren bland annat haft rätt att fritt hyra in personal för att kunna ersätta dem som strejkar.

År 2016 kan bli ett historiskt och betydelsefullt år för den chilenska fackföreningsrörelsen – men åt vilket håll återstår att se. För en vecka sedan skulle parlamentet rösta om ett nytt paket med arbetsmarknadsreformer – Reforma Laboral. Men i sista stund ställdes omröstningen in. Parlamentsledamöter från regeringskoalitionen Nueva Mayoria kunde inte enas. Meningsskiljaktigheterna? Ja, de låg främst i frågan om arbetsgivarens rätt att ersätta strejkande personal.

Reforma Laboral tar bort den rätten för arbetsgivaren. Dock riskerar de att kompenseras på annat sätt. Som i många andra länder är strejkrätten begränsad för yrken och arbetsplatser med ”samhällsviktiga funktioner”, vars avbrott skulle kunna äventyra befolkningens liv, hälsa, säkerhet med mer. Begreppet ”samhällsviktiga funktioner har i Reforma Laboral ersatts med, ”minimitjänster och definitionen har utvidgats. Facken oroas över att den nya definitionen ska även fortsättningsvis urholka strejkrätten. Lagen om att förbjuda arbetsgivaren att ersätta strejkande personal riskerar att inte bli så mycket värd trots allt.

Ett steg fram, två steg bak – Är det så man slutligen kommer att kunna sammanfatta Reforma Laboral? Nu höjs också röster från vissa makthavare som tycker att lagarna är FÖR fackvänliga. Det är ytterst beklagligt att höra det från folkvalda politiker i ett land där fackföreningsrörelsen har lidit av en diktaturs antifackliga politik i mer än 40 år.

Parlamentets majoritet utgörs av ledamöter från regeringskoalitionen Nueva Mayoria. En center-vänster koalition med sex partier som står långt ifrån varandra ideologiskt. Det är inte helt oväntat att det är ledamöter Democracia Cristiana (Kristdemokraterna) som motsätter sig lagförslaget om att förbjuda arbetsgivaren att ersätta den strejkande personalen. Tiden får utvisa om politikerna kan enas och fackföreningsrörelsen återfår strejkrätten. Omröstningen har skjutits fram till i mars. Det återstår även att se om ILO agerar och i sådana fall på vad. Kommer de att lyssna på de röster som hörs på Dag Hammarskjölds gata i Santiago?

Leo Essemyr från Santiago, Chile

Leo Essemyr har fått ta emot TCO:s stipendiefond till Olof Palmes minne för att studera hinder och möjligheter för fackligt engagemang i Chile.

 

Dela
Reforma Laboral – Ett steg fram, två steg bak?