Omaka skor
Hur är det möjligt att traska iväg till jobbet i omaka skor utan att märka det?

Mindfulness kanske du har hört talas om, det är ju inne just nu.

För något år sedan gick jag en mindfulnesskurs här på jobbet. Vi var rätt många som kände oss stressade så när vi fick erbjudande om att vara testgrupp för ett webbaserat program så nappade jag och kanske 20 till direkt. För mig kändes kursen nödvändig – jag var splittrad och det var mycket som stressade mig. Jag kan rekommendera mindfulness till alla er som vill varva ner och bli mer koncentrerade. Vi som var med i testgruppen tyckte att det gav så bra resultat så i år har många fler startat programmet, som nu finns tillgängligt för alla.

Jag gick igenom hela programmet och fick mitt diplom. Varje dag 2 gånger 10 minuter i 8 veckor skulle man träna framför datorn. Sitta och andas och känna sin kropp och slappna av. Det gick inte att gå vidare i programmet till nästa övning innan du gjort klart. Mycket smart. Jag är nämligen väldigt nyfiken och ibland otålig så jag hade säkert hoppat fram bara för att kolla vad som skulle komma sen. Jag vet också att jag tänkte ”tur att min man är med i samma program så han förstår” (han jobbar också här) och inte trodde jag var helt knäpp. Vi fick sitta ostörda dessa 10 minuter som i princip kändes som en evighet som ni förstår.  I början var det ett stressmoment i sig, men man vande sig. Barnen fattade att nu är det dags att dra sig undan, nu andas de så där konstigt igen och sitter eller står och går och gör skumma saker. Man ska nämligen träna på att känna sina fotsulor, se på himlen, låta ett russin stanna kvar länge i munnen och verkligen känna hur det smakar. Hur ofta har du slukat maten och inte hunnit känna vad den smakar? Tankarna har varit långt borta. Kanske på din kund som du snart ska träffa.

Fortfarande vid kaffemaskinen i köket på jobbet, som tar väldigt lång tid på sig, står jag lugnt och väntar och andas. Känner luften fara hela vägen in, hela vägen ut. Det var en av mina första vardagsuppgifter att träna på. Att stå i en kö eller vid något som tar tid och bara andas och känna att du är här och nu. En del av mina jobbarkompisar drar fortfarande bort koppen innan allt hunnit rinna ner, men inte jag, jag som är så närvarande.

Eller inte. I morse när jag hade kommit till jobbet, satt mig på min plats och startat datorn tittar jag ner på mina skor för att se varför den ena kändes så konstig. Då har jag omaka skor på fötterna. Inte klokt. En gympadoja och en Converse. Funderar hur det kan vara möjligt. Tyckte jag var lite låghalt på ena skon men inget mer när jag gick från garaget och hit in. Mina jobbarkompisar skrattade gott, jag hamnade till och med på Facebook med frågan ”gissa vem?”. En kollega undrade dock om jag inte var vaken när jag for iväg på morgonen. Det skulle aldrig hända henne tror jag. Det händer bara mig och det bjuder jag på. Ha det gott. Och just idag, smaka ordentligt på varje tugga du har i din mun, vad det än kan vara.

Eva Nordlund, förtroendevald Finansförbundet

Dela
Att vara eller inte vara, det är frågan