Finansförbundet blogg

Mina kollegor som förbereder kongressen ser lite uppjagade ut. Packlistorna gås igenom. Är rätt ordförandeklubba nedpackad? Kontorsmaterial till kongressens sekretariat? Sladdar till datorerna? Jubileumsböcker i 300 ex och en massa jubileumschoklad (tyvärr mörk bitter)?

Vår avgående ordförande Lillemor Smedenvall syns på kansliet. Hon ser mycket glad och avslappnad ut. För henne blir ju jubileumskongressen ett fint avslut på 15 år som ordförande.

Är du kongressombud och förbereder du dig också för kongressen? Vad funderar du på? Vad du ska ha på dig på kongressmiddagen? Hur du ska rösta i valet till ny förbundsstyrelse och ny ordförande? Och vilka frågor som du tycker är viktigast för Finansförbundet de närmaste två åren?

Berätta gärna! 

Åsa Bjugård, jurist/ombudsman på Finansförbundet

… till Finansförbundets kongress och 125-årsjubileum! Jag tycker att det ska bli spännande att få vara med när besluten tas om Finansförbundets verksamhetsinriktning för de närmaste två åren. Då får jag ju en aning om vilka arbetsuppgifter som jag och mina kollegor kommer att få, och jag tror att många av våra förtroendevalda är lika nyfikna – det påverkar ju även deras verksamheter.

Jag har funderat på det där med 125 år, stämmer det verkligen? Finansförbundet har ju inte varit ett fackförbund hela tiden, utan var först en slags herrklubb för banktjänstemän. Så kan man räkna alla åren? Men så kom jag på att man kan jämföra förbundets utveckling med en fjäril. Och hur räknar man åldern på en fjäril? Från när larven kröp ur ägget eller när fjärilen kröp ur puppan? Jag tycker att man kan få räkna alla åren, även om förbundets utveckling har följt en lite krokig väg så är det ändå den vägen som har tagit oss hit där vi är idag.

Vad tycker du?

Åsa Bjugård, jurist/ombudsman på Finansförbundet

Så började det…

Den 17 november 1887 samlades 41 herrar för att tala om möjligheten och behovet av att bilda en förening för de anställda i bankerna. En månad senare, den 12 december, bildades Svenska Bankmannaföreningen. Syftet var ”att rådgöra om gemensamma angelägenheter samt åtnjuta fördelarna af umgänge med yrkeskamrater”. 1916 ombildades föreningen från en yrkessammanslutning till en facklig organisation.

Det ska jag fråga min svägerska nästa gång vi träffas. Hon är nämligen en av de många bankanställda som berörs av det nya pensionsavtalet.

Så länge som min svägerska är kvar på sin nuvarande anställning så har hon kvar den gamla BTP-pensionen. Men skulle hon byta jobb och börja arbeta på en annan bank – vilket är fullt möjligt för en kompetent kvinna som ännu inte fyllt 40 år – så skulle hon få den nya pensionsplanen.

Det är två väldigt olika pensionssystem och därför mycket komplicerat att jämföra dem. I det gamla förmånsbaserade pensionsavtalet var slutlönen och intjänandetiden i fokus. I det nya premiebaserade pensionsavtalet så är det i stället livslönen och avkastningen på premierna som styr.

Läs mer om det nya pensionsavtalet på www.finansforbundet.se

Åsa Bjugård, jurist/ombudsman på Finansförbundet

Nu är det bara fyra veckor till Finansförbundets kongress. På kansliet läggs en massa tid på planering och förberedelser. Jag gissar att det är så ute på klubbarna också. Det är en hel del viktiga beslut som ska tas av kongressombuden, så de kommer att få jobba hårt under de tre kongressdagarna.

Några viktiga frågor som kongressombuden kommer att besluta om

• Ny ordförande och nya styrelseledamöter. Lillemor Smedenvall som har varit ordförande sedan 1997 slutar. 
• Finansförbundet verksamhet 2012-2014
• Strategier för kollektivavtalstecknande

Vill du veta mer eller påverka besluten så passa på att tala med din fackklubb eller dina kongressombud!

Åsa Bjugård, jurist och ombudsman på Finanförbundet

Det blev inga stora rubriker, knappt någon notis. I fredags utnämnde regeringen hovrättsrådet Mats Walberg till att utreda hur nya kapitaltäckningsregler ska införas i svensk rätt. Observera att han ska utreda hur svenska lagar ska ändras – inte vilka regler för kapitaltäckning som svenska banker ska ha. Den ”lilla” godbiten behåller Finansdepartementet för sig självt, även om utredaren ska ”beakta” vad departement håller på med.

Det omfattande arbete som har skett i Baselkommittén och inom EU – i spåren av finanskrisen – syftar till att harmonisera EU:s regler om kapitaltäckning och stora exponeringar. Men det accepterar inte finansminister Anders Borg. Han vill som bekant ställa större krav på de fyra stora, systemviktiga, svenska bankernas kapitaltäckning. Finansförbundet – liksom EU – anser att kraven ska vara lika för alla banker som konkurrerar på samma marknad. Ställer vi i Sverige högre krav på våra banker medför det en klar konkurrensnackdel för den svenska finanssektorn.

Enligt direktiven ska utredaren samråda med berörda myndigheter och organisationer. Det ska bli kul att se om han tar någon kontakt med Finansförbundet. Om inte så tror jag att förbundet kontaktar honom för att ännu en gång framföra att svenska banker ska konkurrera på samma villkor som andra banker inom EU. Vad tror du?

Stefan Ahlqvist, utredare Finansförbundet

Blir konkurrensvillkoren olika mellan bankerna på den svenska marknaden?

Finansminister Anders Borg fortsätter att driva kravet på att de svenska storbankerna ska ha högre kapitalkrav än sina konkurrenter inom övriga Europa. Det framgår av den ekonomiska vårpropositionen som regeringen presenterar i dag.

Redan vid kommande årsskifte ska – fast Borg skriver för säkerhets skull ”bör” – de fyra systemviktiga bankerna ha ett kärnprimärkapital på 10 procent av sina riskvägda tillgångar. Två år senare höjs kravet till 12 procent.

Skälet till de högre svenska kraven är att vår banksektor relativt sett är den tredje största i Europa efter Schweiz och Storbritannien. Och den har vuxit snabbt. Från 109 procent av bruttonationalprodukten för 15 år sedan till 375 procent 2011.

Regeringen medger att det finns många fördelar med en stor banksektor genom att företag och hushåll får tillgång till ett stort utbud av finansiella tjänster. Nackdelen är att det finansiella systemet är sårbart när det uppstår störningar.

Att Anders Borg använder det försiktiga ”bör” innebär att det långt ifrån är säkert att Sverige kan införa striktare kapitalkrav på egen hand. Starka krafter inom EU anser att reglerna ska vara desamma på inre marknaden.

Och inte bara där, kan jag tycka. Vad innebär det för konkurrensen på den svenska marknaden om fyra banker måste verka på andra villkor än övriga banker? Vad tror du?

Stefan Ahlqvist, utredare Finansförbundet

Jag satt på Stockholms central och väntade på mitt tåg. Då och då går högtalarna igång med informationsutrop. De flesta lyssnar inte alls på vad som sägs, man hör ju redan på knastret och rösten vad det ska handla om. Funderar man inte på vilket spår man ska till eller när det försenade tåget ska komma så stänger man av direkt.

Men jag började lyssna i alla fall och så hör jag högtalarrösten helt lugnt ropa: ”Uppsala jävla Sandviken”. Ingen annan verkade ha hört. Och strax kom en repris och jag fick chansen att kolla att jag hört rätt: ”Uppsala jävla Sandviken”. Och nej, jag hörde inte fel.

I och med att utropen görs i den form som vi alla förväntar oss – med sin rutinerade självklara röst, rätt frasering och tonläge – så skulle de faktiskt kunna säga precis vad som helst utan att vi reagerar. Det gäller nog i många sammanhang. Jag undrar hur mycket rappakalja som jag hör, men som ändå går mig helt förbi – just för att jag litar på tonfallet.

Har du råkat ut för något liknande?

Åsa Bjugård, jurist och ombudsman på Finansförbundet

Områden med många höginkomsttagare har lägre bostadsränta än hushåll i mindre bemedlade områden. Storbankernas rörliga boränta är lägre än mindre bankers, som SBAB och Länsförsäkringar Bank. Det visar Svenska Dagbladets boräntekarta. Förvånad, någon?

Det var i förra veckan som tidningen uppmanade läsarna att meddela sin rörliga boränta. Nu har 23 000 nappat på det så kallade boränteupproret. I artikelserien tipsas läsarna om hur de ska förhandla med banken och exemplen är många på hur kunder lyckats sänka sin ränta.

Det som förvånar mig är att så många också tycker att det ”läskigt” att förhandla med banken och att det är ”orättvist” att räntesatserna är olika. Som om alla banker skulle ge samma ränta oavsett kundens ekonomi.

Det är bra med aktiva konsumenter. Precis som när man ska köpa en tv eller en mobiltelefon – eller för den delen teckna elavtal – så kollar man priser och villkor med olika butiker och leverantörer. Varför skulle det vara annorlunda med bolån?

Men aktiva kunder måste också vara anständiga. Förhoppningsvis blir de inte otrevliga när de förhandlar med er som företräder banken. Här på Finansförbundets kansli har vi inte fått några sådana signaler. Stämmer vår bild med din? Eller tycker du att det har blivit tuffare att möta kunden på senare tid?

Stefan Ahlqvist, utredare Finansförbundet