Är Indien det nya Baltikum?

Fasad Danske Bank

Danske Bank är den bank som flyttat störst del av sin verksamhet till låglöneländer.

Att svenska och nordiska banker flyttar delar av sin verksamhet till Baltikum och Polen är i sig ingen nyhet. Det är ett relativt jämnt flöde av jobb som varje år flyttar från Sverige till utlandet. En bank skiljer dock ut sig i statistiken.

På bankföreningens skattekonferens i april presenterade Swedbank siffror på bankernas bemanning i låglöneländer. Under tidsperioden 2014 till 2015 ökade Danske Bank medelantalet anställda i Litauen med 429 personer samtidigt som antalet anställda i Indien ökade med 578 personer. Ser vi till måttet flest anställda per intäktskrona i låglöneländer så toppar Danske Bank listan med råge. Under samma tidsperiod minskade Danske Bank bemanningen i hemlandet Danmark med 469 anställda.

Siffror från år 2015 visar att Danske Bank under de senaste 2,5 åren flyttat 850 arbetstillfällen till Litauen och att banken förra året hade omkring 750 IT-proffs anställda i Indien. Tidigare hamnade IT-jobb främst i Baltikum men numera hamnar de i högre grad i Asien då lönerna är lägre där. Etableringsrådgivare som hjälper företag att expandera sin verksamhet till bland annat Indien är en yrkesgrupp på frammarsch som vittnar om att trenden troligtvis kommer att hålla i sig över tid.

Men det är inte enbart Danske Bank som flyttar stora delar av sin verksamhet utomlands. Allt fler banker väljer att flytta arbeten från de nordiska länderna till andra delar av världen och främst rör det sig om IT-hantering som flyttas från Nordeuropa till Indien. Men även andra banktjänster hamnar utanför Norden. Hanteringen av kundernas banklån sker i allt högre grad i Litauen och Polen.

Varför flyttar just Danske Bank stora delar av sin verksamhet utomlands? En trolig orsak är den danska lönesummeavgiften (skatt kopplad till lönesumman) som gör det dyrare för banken att anställa i Danmark. Just nu utreder regeringen införandet av en liknande skatt i Sverige som är tänkt att generera 4 miljarder kronor till svenska staten. Fyra miljarder är lika mycket som en ökad lönekostnad motsvarande cirka 6 300 arbetstillfällen per år. Det svenska förslaget kommer att presenteras i november i år.

För den intresserade dyker flera frågor upp. Är utvecklingen signifikant för Danske Bank eller kommer andra banker att följa efter och kraftigt utöka bemanningen i låglöneländer? Kommer Indien att ta över Baltikums roll som det nya bankcentret och hur påverkar en sådan utveckling arbetsvillkor och löneutveckling på svensk eller för all del europeisk finansmarknad?

Vad tror du som anställd om framtiden inom bank och finans? Skriv gärna och berätta om dina tankar, idéer och erfarenheter!

Marie Löök Birgersson, utredare

Lämna en kommentar

Vem är framtidskapitalet?

Vilka kompetenser kommer att krävas av de anställda i framtiden?

Vilka kompetenser kommer att krävas av de anställda i framtiden?

Imorgon kommer jag att tala på en konferens om framtidens jobb som TCO bjuder in till. Jag kommer att prata kring och försöka hitta svar på frågor som: hur kommer framtidens finansbransch att se ut? Vilka arbeten försvinner och tillkommer? Vilka kompetenser kommer att krävas av anställda i framtiden?

Digitaliseringen är en viktig drivkraft i ekonomin, den bidrar till omvandling produktivitet och välstånd, produkter blir mer kundanpassade och avancerade. Men den digitala utvecklingen innebär också att nya kompetenser kommer att efterfrågas, i allt snabbare tempo. Den utbildning vi har när vi börjar vårt arbetsliv kommer inte att räcka hela vägen. Anställda kommer att behöva kontinuerlig kompetensutveckling för att klara framtidens krav.

Finansförbundets medlemmar verkar inte få den tid de behöver till utbildning och kompetensutveckling. Ett stort antal av Finansförbundets medlemmar vittnar om att den inläsning de gör i samband med kompetensutveckling sker helt eller delvis på deras fritid. Det handlar om medlemmar som får plugga till prov och nödvändiga licenseringar samtidigt som de tar hand om hem och familj, det är anställda som får välja bort en middag med sina vänner för att obetalt studera till en utbildning som är nödvändig för att de ska kunna utföra sitt arbete.

Många av Finansförbundets medlemmar saknar en individuell kompetensutvecklingsplan.

En stor del av den planerade kompetensutvecklingen blir aldrig ens av.

Varför? Det finns inte tid.

Våra medlemmar vittnar om ökad stress och arbetsbelastning, många mår dåligt och blir sjuka av sitt arbete. Allt färre förväntas göra allt mer.

Min tolkning av siffrorna är att arbetsgivare inte prioriterar den tid som anställda behöver till kompetensutveckling. Det finns resurser, det är en fråga om prioriteringar.

Vilka värden kan aldrig digitaliseras bort?

Arbetsgivare hanterar den digitala omställningen genom att ersätta det mänskliga arbetet med digitala lösningar. Kontor läggs ner. Är verkligen framtidens arbeten de som utförs endast av datorer. Vilket mervärde och kundnöjdhet skapar datorer i en serviceinriktad bransch?

Bankkunder vill fortfarande gå till bankkontor samtidigt som kontoren lägger ner. Missnöjdheten med bankerna ökar och förtroendet för branschen minskar. De som arbetar på befintliga kontor får ta emot allt fler, allt mer missnöjda kunder på mindre tid. Stressen ökar.

Framtidskapitalet är det personliga mötet, social kompetens och den trygghet det medför. Istället för att skära ner på det personliga, istället för att stänga kontor och minska rådgivningstimmarna (emot kundernas vilja) kan digitaliseringen bidra till färre rutinuppgifter och mindre administration, den kan frigöra tid till fler kundmöten och god rådgivning, det ger oss, som bankkunder, någon att prata med när vi ska ta stora beslut om vår ekonomi, bostadslån och hur vi ska placera våra pensionspengar. Det är så vi minskar stressen för de anställda, det är så vi ökar kundnöjdheten och det är så vi använder digitaliseringen till vår fördel.

Karin Kristensson, utredare

Lämna en kommentar

Staten vinnare på bankgarantin

Spargris i svenska flaggans färger

Statens stödåtgärder vid finanskrisen gav ett nettotillskott till statskassan, tvärtemot vad de flesta verkar tro.

En mängd påståenden och förutfattade meningar omger finansbranschen vilket skapar ett oförtjänt dåligt rykte. Ett påstående är att bankerna lånade en massa pengar från staten under finanskrisen 2008-09 som de ännu inte betalat tillbaka. Ett annat att skattebetalarna kommer att få bekosta framtida bankkriser. Det finns dock ett problem med dessa påståenden. De stämmer inte riktigt överens med verkligheten.

Nu är finanskrisens stödåtgärder i stort sett slutförda. Bankgaranti- och kapitaltillskottsprogrammen har avslutats och i maj 2015 betalades det sista lånet med statlig garanti tillbaka. Det gör det möjligt att summera kostnaderna för statens krishantering 2008-09. Och då visar det sig att statens stödåtgärder, tvärtemot vad de flesta verkar tro, gav ett nettotillskott till statskassan. Slutresultatet blev nämligen ett överskott med 12,4 miljarder kronor, vilket motsvarar 0,4 procent av 2008 års BNP.

Den lyckosamma svenska modellen för bankkrishantering kommer inte att tillämpas i framtiden när den implicita statliga garantin försvinner eller åtminstone minskar avsevärt. Istället införs en ny global bankkrishanteringsmodell där bankernas finansiärer ska stå för kostnaderna när en bank krisar. Den nya modellen, som aldrig prövats i praktiken, har under 2015 införts i EU enligt ett nytt krishanteringsdirektiv. Den nya ordningen innebär att bankernas finansiärer på förhand vet att de i en kris riskerar att få sina tillgångar nedskrivna eller konverterade till aktier och på så sätt är det tänkt att marknadsdisciplinen ska öka.

Två påståenden eller ”sanningar” om finansbranschen kan med andra ord ifrågasättas. Statens stödåtgärder till bankerna 2008-09 skapade inget hål i statens finanser utan resultatet blev istället ett överskott på 12,4 miljarder kronor. Nu när den implicita statliga garantin slopas kommer inte skattebetalarnas pengar att användas vid framtida kriser utan pengaansvaret hamnar på bankernas finansiärer.

Om den nya modellen för bankkrishantering är positiv eller negativ för svenska skattebetalare återstår dock att se. Vad tror du?

Skriv gärna och berätta!

Marie Löök Birgersson, utredare

Lämna en kommentar

Stressen gör oss sjuka

KontorslandskapAnställda i finansbranschen blir sjuka av sitt arbete – de vittnar om huvudvärk, magont och sömnbesvär. Våra medlemmar berättar att deras privatliv påverkas av deras arbetssituation. Med en ständigt ökande arbetsbelastning har vi mindre tid att göra det viktiga, det som ger oss energi – umgås med vänner och släkt, läsa en bok, ta en promenad.

Behöver vi verkligen bli sjuka av vårt arbete? Behöver vi gå hem med huvudvärk, arbeta sent och ställa in den där efterlängtade middagen med vänner?

Det finns pengar hos företagen, men dessa pengar verkar inte investeras på ett sätt som förbättrar medarbetarnas arbetsmiljö, tvärtom – stressen för de anställda i finansbranschen ökar.

Allt fler kontor stänger, och förra veckan rapporterades det att ännu fler kontorsstängningar är att vänta. Detta trots att vi vet att kunderna vill gå till ett bankkontor, vi vet att det är det som bidrar till kundnöjdhet, vi vet att de vill träffa en person, prata, känna sig trygga. När kunderna fortsätter gå till bankkkontor samtidigt som antalet kontor minskar ökar pressen på befintlig personal, som blir allt mer stressad.

Jag vill inte låta bakåtsträvande, men varför styra verksamheten i en riktning som varken gör kunder eller anställda nöjdare? Det är medarbetarna som får ta emot kritik från missnöjda kunder, de kunder som ville träffa en person på ett bankkontor i närheten men inte fick det. Det är medarbetarna som får ökad arbetsbörda samtidigt som de får möta kritik och arga kunder.

En digital arbetsmiljö bidrar till att vi är ständigt kontaktbara och förväntas finnas tillgängliga – finns vi inte på ett kontor så ska vi finnas på en chatt, via mejl eller sms. Kunder förväntar sig snabba svar, men finns det tid att komponera dessa svar eller kläms det in under lunchen, på bussen, toaletten eller lekplatsen?

Kreativitet, social kompetens att få en person att känna sig trygg kan inte maskinerna kan ta över. Kunderna efterfrågar fortfarande mänsklig kompetens, de vill rådfråga, stämma av, prata, mejla. Samtidigt blir anställda i finansbranschen allt mer stressade.

Alla möjligheter finns för att skapa en god arbetsmiljö i framtiden, men arbetsgivarna behöver förstå att den mänskliga och den artificiella intelligensen kompletterar varandra. Det går inte att stänga kontor och minska rådgivningen i ett snabbare tempo än kunderna accepterar. Datorn kan avlasta administration, dokumentation och uträkningar. Avlastning behövs, det allt mer omfattande regelverket i finanssektorn ökar den administrativa bördan. Anställda behöver tid till det mänskliga – de behöver prata, bolla, ge råd. Det tror jag är receptet på en bättre arbetsmiljö och minskad stress. Vad tror du?

Karin Kristensson, utredare

Kommentarer inaktiverade för Stressen gör oss sjuka

Framtidens chilenska fackföreningsrörelse?

Leo Essemyr och chilenska studenter

Leo Essemyr på en studentdemonstration i Santiago, Chile.

Jag läser om SVT:s nya dokumentärserie, Studentens lyckliga dagar, där man kan följa ett antal studenters liv i min hemstad Uppsala. En tillvaro karaktäriserad av studier, nollningar, fester, nationsaktiviteter etcetera. En tillvaro som är vardag för majoriteten av mina vänner där hemma och säkerligen för mig själv så småningom.

Jag kan dock inte låta bli att tänka på de enorma kontrasterna i jämförelse med mina vänner som lever ”studentlivet” här i Chile. De senaste 10 åren har den chilenska studentrörelsen gjort sig hörda i både Chile och utlandet genom otaliga protester mot utbildningssystemet. Ett nyliberalt system där universitet och skolor plockar ut stora vinster medan studenternas familjer får skuldsätta sig för att deras söner och döttrar ska kunna gå i skolan. 10 år av protester från studenterna har knappt resulterat i några politiska förändringar överhuvudtaget och frustrationen växer bland de unga.

Polisen använder vattenkanoner mot demonstranternaI torsdags förra veckan anslöt jag mig till mina vänner i den chilenska studentrörelsen för att protestera mot utbildningssystemet.  Det var en stor manifestation där tusentals ungdomar marscherade fredligt på Santiagos gator. Tyvärr blev inte upplösningen lika fredlig. Som vid så många andra manifestationer i Chile var polisen snabba med att ta till repressiva åtgärder mot studenterna. Med genomblöta kläder och svidande tårgas i ögonen traskade jag tillslut hemåt igen. Konstrasterna jämfört med ett studentliv hemma i Uppsala gör sig påminda.

Den frustration jag såg i studenternas ögon har jag även sett hos de många fackligt aktiva jag har träffat. Jag har tidigare skrivit om hur fackföreningsrörelsen i Chile hålls tillbaka av de anti-fackliga lagar som fortfarande gäller sedan militärdiktaturen. Studentprotesterna förra veckan är på många sätt en reaktion mot arvet från diktaturen. För precis som arbetsrättslagstiftningen är även utbildningssystemet och skollagarna ett arv från Pinochets regim. Men en stor skillnad mellan studentrörelsen och fackföreningsrörelsen är att dessa ungdomar inte har växt upp under diktaturen. Majoriteten är 90-talister och har inga minnen från militärregimens repressiva terrorpolitik och Chiles kollektiva trauman under 1970- och 1980-talen.

Att många av diktaturens lagar är kvar trots 25 år av demokrati kan tyckas anmärkningsvärt. Men faktum är att Pinochets konstitution från 1980 fortfarande är den gällande i Chile. En konstitution som säkrade diktatorns kontinuitet vid makten. En konstitution som ändrade förutsättningarna för den verkställande makten i landet att få igenom sina förslag i parlamentet. En konstitution som dessutom är svår att ändra. Detta är säkerligen en formell anledning till att nödvändiga politiska reformer i Chile har lyst med sin frånvaro.

Frågan är dock om politiska reformer är nog? Kanske inte ens en ny konstitutionen är tillräckligt för att få till förändringar? Student- och fackföreningsrörelsens problem i Chile är av strukturell karaktär. En typisk reaktion som jag har stött på bland de fackligt och politiskt aktiva här är att de suckar och rycker på axlarna när vi pratar om politiska reformer. ”Det handlar mer om mentaliteten i samhället!”, har jag fått höra gång på gång. Samhällsmentaliteter är oftast en komplex fråga. Men det brukar gå i generationer.

Det är tydligt att studenterna kommer att fortsätta sin kamp för bättre villkor och ett annat utbildningssystem. Kanske denna kamp fortsätter även i arbetslivet? Kanske kommer mentaliteten i dagens chilenska studentrörelse att utgöra en stor del morgondagens fackföreningsrörelse! En sak är i alla fall säker: den här generationen tänker inte låta sig tystas av vattenkanoner och tårgas! Direkt efter det våldsamma uppbrottet av förra veckans protester utlystes en ny manifestation redan till nästa vecka. Kampen för förändring fortsätter och någon dag kommer studenternas kamp säkerligen att speglas i framtidens chilenska fackföreningsrörelse. Och i ett bättre samhälle för alla chilenare.

Leo Essemyr från Santiago, Chile

Kommentarer inaktiverade för Framtidens chilenska fackföreningsrörelse?

Höjd skatt på H&M:s vinster!?

HM logoPåståendet att bankerna är underbeskattade har blivit en sanning som samtliga politiska partier verkar ha anammat. I en debattartikel i Aftonbladet presenterade finansminister Magdalena Andersson och ekonomiskpolitisk talesperson Ulla Andersson ett nytt skatteförslag. Nästa år vill de införa höjd skatt på bankernas efterställda lån, vilket beräknas ge 1,4 miljarder till statskassan. Samtidigt pågår en utredning om att införa skatt på finansiella tjänster som beräknas generera 4 miljarder extra till våra gemensamma tillgångar. Utredningens resultat ska presenteras i november i år.

Att staten vill öka sina intäkter har jag förståelse för men när Andersson x 2 hänvisar till höga vinster som motiv för ökad beskattning av bankerna blir jag något konfunderad. Ingen bank är med bland de 20 mest lönsamma storföretagen på Stockholmsbörsen trots att bankerna är bland de företag som betalar mest skatt i Sverige. Bankföreningens sammanställning från år 2015 visar att de fyra storbankerna i genomsnitt hade en avkastning på eget kapital som var lägre än andra storföretag på Stockholmsbörsen. Bankföreningen har även jämfört hur stor del av vinsten som delas ut till aktieägarna. Här ligger bankerna i genomsnitt på 67 procent av vinsten efter skatt medan siffran för övriga företag är 73 procent.

H&M är det svenska storföretag som är allra mest framgångsrikt. De toppar med råge listan över avkastning på eget kapital. Dessutom är H&M kända för sina höga aktieutdelningar. År 2011 delade bolaget ut så mycket som 99 procent av vinsten efter skatt till aktieägarna. Axfood är nummer två på listan när det kommer till avkastning på eget kapital och år 2014 gick 81 procent av årets resultat efter skatt till aktieägarna.

Trots höga vinster och höga aktieutdelningar är det ingen politiker som föreslår att klädkedjan H&M eller dagligvaruhandeln Axfood ska betala mera i skatt. Varför ställs det hårdare krav på banker jämfört med andra företag? Och hur påverkas du som anställd av den snedvridna och något negativa synen på finanssektorn?

Skriv gärna till oss och berätta!

Marie Löök Birgersson, utredare

Kommentarer inaktiverade för Höjd skatt på H&M:s vinster!?

Inte individens ansvar att lösa ohälsan på jobbet

Filmen ”Utmaningen - en film om den sjuka jobbstressen”

Se gärna filmen ”Utmaningen – en film om den sjuka jobbstressen”.

Skadlig stress på jobbet, att du har för mycket att göra, om du blir mobbad eller särbehandlad är inget individuellt problem som du själv kan lösa. Det handlar inte om ditt livspussel eller privata situation utan om strukturella arbetsmiljöproblem. Att vi sjukskriver oss är en stor kostnad för den svenska ekonomin idag – antalet arbetade timmar minskar och kompetenser går förlorade.

I dag börjar Arbetsmiljöverkets nya regler mot ohälsa att gälla – en föreskrift för att komma till rätta med de stigande sjuktalen. I de nya föreskrifterna ställs hårdare krav på arbetsgivares ansvar för att minska stress och psykisk ohälsa. Föreskriften är ett viktigt steg för en bättre arbetsmiljö. Arbetsgivarens ansvar blir tydligare – du ska inte ha för hög arbetsbelastning, arbetstider som du blir sjuk av eller utsättas för kränkande särbehandling genom exempelvis mobbning. Föreskriften ökar dina möjligheter att ställa krav på din arbetsgivare.

Ett framsteg för en bättre arbetsmiljö för alla, men jag tror föreskriften blir extra viktig för kvinnor och tjänstemäns arbetsmiljö eftersom den tar hänsyn till den psykosociala arbetsmiljön. I kvinnodominerade sektorer med kontaktnära yrken är ohälsan på arbetet stor. Jag hoppas föreskriften bidrar till att vi kan ställa hårdare krav på den psykosociala arbetsmiljön, att den blir lättare att kontrollerna, att arbetsmiljölagstiftningen i framtiden kommer vara lika anpassad för fysiskt tungt industriarbete som för den ohälsa som kan uppstå i möten med människor. För att komma tillrätta med kvinnors arbetsmiljö måste vi först befästa att utbrändhet, stress eller ohälsa som uppstår i samtal med kunder eller klienter inte är individens ansvar utan arbetsgivarens.

Om du upplever att din arbetsmiljö inte håller måttet, börja med att kontakta ditt lokala fack eller skyddsombud.

Se gärna filmen ”Utmaningen – en film om den sjuka jobbstressen” där några av Sveriges alla drabbade delar med sig av sina erfarenheter.

Karin Kristensson, utredare

Kommentarer inaktiverade för Inte individens ansvar att lösa ohälsan på jobbet

Ett viktigt steg framåt för facken i Chile

Andrea Riquelme och Leo Essemyr

Andrea Riquelme, ordförande för Confederación de Sindicatos Bancarios y Afines tillsammans med Leo Essemyr.

I tidigare blogginlägg har jag skrivit om Reforma Laboral. Ett omdebatterat paket av arbetsmarknadsreformer som i skrivande stund är under sin demokratiska process och passerar allehanda instanser där det skall remitteras och röstas. Reforma Laboral har fått mycket kritik för att lämna flera av diktaturens anti-fackliga lagar orörda. Främst gäller det att kollektiva förhandlingar även fortsättningsvis bara får föras på lokal nivå. Det vill säga endast inom företaget och inte på branschnivå som i Sverige.

Förra veckan röstades delar av paketet igenom i parlamentet. Dessa delar innebär fortsatt stagnation och begränsning för den chilenska fackföreningsrörelsen. De genomklubbade lagparagraferna lämnar flera yrkesgrupper inom den privata sektorn utan rätt till kollektiva förhandlingar. Det gäller bland annat (1) anställda i företag med mindre än 50 anställda, (2) anställda via outsourcing och  bemanningsbolag samt (3) de med olika typer av tidsbegränsade anställningar. Till exempel projekt- eller säsongsarbete. Detta riskerar att leda till ytterligare incitament för arbetsgivarna att anställa dessa grupper för att hålla nere löner och minska ”risken” för facklig organisering på arbetsplatserna.

Men jag vill ändå försöka vara optimistisk i min syn på Reforma Laboral. Inte minst med tanke på att fokus för mitt arbete här i Chile har varit situationen för facken inom bank- och finanssektorn. De fackföreningsaktiva på bankerna som jag har träffat har alla vittnat om hur anställda på banken är medlemmar i olika fackföreningar och förhandlingsgrupper som alla förhandlar och skriver kollektivavtal med arbetsgivaren var för sig. Det är ett arv från militärdiktaturens arbetsmarknadslagstiftning. Dessa lagar gör det möjligt för arbetsgivaren att föra förhandlingar och teckna kollektivavtal med flera olika fackföreningar inom samma företag. Detta har även möjliggjort bildandet av gula fackföreningar, ett verktyg som ständigt används av arbetsgivare inom bank- och finansbranschen för att styra över de ”riktiga” kollektivavtalen.

– Arbetsgivaren inleder med att teckna ett kollektivavtal med den gula fackföreningen som sedan används som ett tak och en mall i förhandlingar med den riktiga fackföreningen, berättar Andrea Riquelme, ordförande för Confederación de Sindicatos Bancarios y Afines (Finansförbundets motsvarighet).

Förra veckan röstade parlamentet om att begränsa möjligheten för skapandet av icke-fackliga förhandlingsgrupper. Kollektiva förhandlingar får endast föras med lösa förhandlingsgrupper av anställda om det inte finns en riktig fackförening på arbetsplatsen. Den fackliga legitimiteten skall endast få tillfalla facken. Det är ett enormt välkommet besked! Inte minst för en bransch där icke-fackliga förhandlingsgrupper och gula fackföreningar är ett utbrett problem. Det ger en gnutta hopp för en fackföreningsrörelse som sedan länge kämpar i motvind.

Leo Essemyr från Santiago, Chile

Kommentarer inaktiverade för Ett viktigt steg framåt för facken i Chile

Ta inte dina schysta villkor för givna

Kollegor vid fikabord

Kollektivavtalet garanterar alla en hög lägstanivå och schysta villkor.

I kollektivavtalet förhandlar vi som fackförbund för att ge dig så bra villkor som möjligt. Att ha ett kollektivavtal innebär att proffs har förhandlat fram din garanterade löneökning, arbetstid, tjänstepension, semester, semesterlönetillägg och mycket mer. Att arbeta på en arbetsplats med kollektivavtal innebär ett stort värde – vi har tagit fram ett antal räkneexempel som visar på mervärden på mellan 55 000 och 110 000 per år.

Självklart har du möjlighet att förhandla med din arbetsgivare, och komma fram till bättre villkor än det som står i avtalet, men kollektivavtalet garanterar alla en hög lägstanivå och schysta villkor. I tider av ekonomisk recession, finansiella kriser och låg inflation fryser företag löner, och politiker tar över parternas uppdrag och lagstiftar om sänkta löner – Sverige har en bättre löneutveckling än de flesta länder runt om i Europa och det tror jag vi kan tacka den svenska modellen för. Det är något vi ska värna om när vi hört allt fler politiker i Sverige plädera för sänkta lägstalöner.

När jag tänker tillbaka på mitt liv, alla anställningar och (mer eller mindre välfungerande) löneförhandlingar jag haft, så kan jag bara vara tacksam över att någon annan har förhandlat om min tjänstepension andra villkor. När jag mött argument som: det går dåligt för företaget, inflationen är så låg eller ni har redan så höga löner här är jag tacksam över det funnits någon som kunnat bemöta dessa argument åt mig när jag inte känt mig stöddig nog att bemöta dem själv.

Kollektivavtalet är ett stöd för arbetsgivaren – det är en garanti att arbetsrättsliga regler efterföljs, att allt går rätt till på arbetsplatsen, något som kan vara svårt för små arbetsgivare att ha koll på. Med kollektivavtal kan arbetsgivare lägga mer tid på kunder och verksamheten, samtidigt som de får tid att prata med anställda om deras arbetsmiljö istället för administrativa personalfrågor.

Kollektivavtalet är ett frivilligt avtal mellan fack och arbetsgivare och hade det inte gynnat båda parter hade parterna inte valt att teckna det. Kollektivavtalet är en trygghet både för den anställda och för arbetsgivaren, gemensamt förhandlar de fram de bästa villkoren för oss på våra arbetsplatser.

Det är lätt att ta förmånerna på jobbet för givet; extra semesterdagar och ersättning för övertid kan verka självklart, men det är det inte. Kollektivavtalet är rådande på den svenska arbetsmarknaden, cirka 90 procent av arbetskraften omfattas av ett kollektivavtal. Men det är en vikande trend. Allt fler företag väljer att inte teckna kollektivavtal för sina anställda. Många gånger med hänvisning till att de erbjuder sina anställda bättre villkor än kollektivavtalen. Detta påstående brukar vid närmare påseende ofta inte stämma. Många gånger är de ”dolda” villkoren – tjänstepension, försäkringsskydd och föräldralön – sämre för de anställda som inte omfattas av kollektivavtal.

Finansförbundet arbetar ständigt för att få fler företag i finansbranschen att teckna kollektivavtal. Anställda i branschen förtjänar schysta villkor – det är inte ok att konkurrera genom sämre villkor. Vi vill se en schyst finansbransch.

Den 17 mars är det kollektivavtalets dag. Passa på att uppmärksamma kollektivavtalets värdet genom att berätta vad du tycker är det bästa med just ditt avtal. Använd gärna hashtaggarna #likeaswede och #kavdag och twittra om ditt favoritvillkor.

Karin Kristensson, utredare

 

Kommentarer inaktiverade för Ta inte dina schysta villkor för givna

Ge kvinnor och män lika möjligheter till karriär

Medellönerna i finansbranschen för kvinnor och män

Medellönerna i finansbranschen för kvinnor och män visar tydligt hur kvinnors karriärer drabbas negativt i småbarnsåldern. Det är just under dessa år kvinnorna halkar efter mest i lön.

Fackförbundet Unionen publicerade nyligen en undersökning som visar att kvinnor i högre grad än män avstår att söka nytt jobb för att de är föräldrar. Mammor anser dessutom att deras karriär påverkas negativt av föräldraledigheten i större utsträckning än pappor. Föräldraskapet har en viss karriärhämmande effekt, men den är betydligt större för kvinnor än för män. Det drabbar kvinnors möjligheter till kompetensutveckling, jobbhopping och befordran– det går ut över deras möjlighet att nå sitt drömjobb.

Det är inte acceptabelt att kvinnors möjlighet till att utvecklas, få högre lön, klättra i karriären och byta arbete påverkas av ålderdomliga strukturer, könsroller och normer.

Kvinnor tar ett större ansvar för barn och föräldraskap än män, det har jag skrivit om tidigare. Mammor går i större utsträckning än pappor ner i arbetstid för att kunna kombinera föräldraskap och jobb. Män tar ut mindre av föräldraledigheten, är mer sällan hemma med sjuka barn. Män anpassar sitt yrkesliv mindre än kvinnor för att få ihop vardagslivet.

Mitt syfte med denna text är inte att skuldbelägga de som under småbarnsåren fokuserar mer på familjen och mindre på arbetet – det är förståeligt om föräldrar, oavsett kön, vill arbeta mindre och spendera mer tid med sina barn. Problemet är den ojämställda fördelningen som påverkar kvinnors och mäns möjligheter på arbetsmarknaden olika. Argumentet att män tar mindre ansvar för familj och hem på grund av ekonomiska skäl stämmer oftast inte. Det är gamla normer och attityder som styr.

Långsamt ökar män sitt ansvarstagande för det obetalda arbetet – förra året visade TCOs pappaindex att pappor ökar sitt uttag av föräldraledighet för sextonde året i rad. Men det går långsamt, i dagens tempo kommer det, enligt TCO, att ta över 50 år till innan pappor tar ut hälften av dagarna i föräldraförsäkringen.

Jag hoppas den familjepolitik som förts det gånga året kommer att påverka rådande normer. Sveriges tillväxt, framtida strukturomvandling och digitaliseringstrycket behöver alla arbetstagares kompetenser. Vi behöver byta arbete och utvecklas – inlåsningseffekter kommer inte driva Sverige framåt som en kunskapsbaserad ekonomi.

En tredje månad har reserverats i föräldraförsäkringen. Det är ett viktigt steg för att öka mäns ansvar för det obetalda arbetet. Vårdnadsbidraget har slopats, vilket innebär att staten inte längre kommer betala en person för att stanna hemma med barn. Kvinnor är i majoritet bland de som använt vårdnadsbidraget. Avskaffandet kan inverka både på förlegade normer om vem som har ansvar för familj och barn, men även öka antalet arbetade timmar i Sveriges ekonomi.

Igår delades Anna-priset ut till Stefan Nilsson, regionbankschef och Helena Håkansson, klubbordförande i Finansförbundet på Handelsbanken Östra Region. Priset delades ut för deras arbete med att eliminera löneskillnaderna mellan kvinnor och män – ett omfattande arbete som innefattar en systematisk översyn av normer och arbetssätt. Att arbeta med normer om kön på arbetsplatsen är en metod för att inse att vi har olika förväntningar på kvinnor och män och deras föräldraskap. Ett agerande som behöver synliggöras och förstås. Med nya insikter och ny kunskap kan nya handlingsmönster formas.

Karin Kristensson, utredare

Kommentarer inaktiverade för Ge kvinnor och män lika möjligheter till karriär